Laganda, okunskap och säkerhetstänk

Min  turkiska polare Görkem tog med mig och Rense (en holländsk polare) på en grym upplevelse!

Vi tog lokala bussen genom områden jag inte sett förut. Inget ställe för turister, sa Görkem. Området runt kampus är inte vidare bra, därav all vaktpersonal. Vårat kampus kallas även för den gyllene buren. Utanför helvetet, Galatasarays arena kallas så, så var det inte heller helt säkert. Man skulle gå fort, inte kolla folk i ögonen och stötte man till någon skulle man be om ursäkt… Kändes ju bra 🙂 Jag och Rense köpte varsin tröja, därefter åt vi lite innan vi gick och träffade Görkems polare.

Görkem är tydligen med i nån slags ”firma”. Dom slåss inte men dem är hängivna fans. ”Om det händer något i matchen så måste ni skrika annars kommer mina ledare ogilla att ni är här”, ganska förståeligt eftersom vi tar upp platser för potentiella fans. Så vi skrek och sjöng med i dem turkiska låtarna med våran låtsasturkiska:) Ledarna var inte som jag trodde, dom var helt vanliga trevliga killar som var urvänliga. Kanske för att vi hejade på laget så mycket.

Matchen var spännande, den slutade 4-3 till Galatasaray såklart 🙂 Jag har varit på en stor match tidigare Roma-Juventus men det här slår allt! Sånger och dans hela matchen igenom! Efter matchen blev Trabzonsporfansen galna. Vi stod riktigt nära dom så när dom bröt sig genom avspärrnignarna blev jag lite nervös. Men jag rycktes ur nervositeten när jag fick något hårt i skallen. Någon kastade något, jag fick en fin bula men det gick inte hål iaf 🙂

Många nya kompisar fick jag och fina upplevelser! Det måste jag göra om men inte än på ett tag. Måste börja lugna ner mig med utgiferna.

Görkem är ”bossen” i energiklubben på skolan som jag ska gå med i. Efter att han hörde mig berätta om min utbildning så kom han med ett förslag: ett samarbete/utbyte med oss energisystemare från Sverige. Vi ska söka pengar för att anordna gratis resor fram och tillbaka för svenskar och turkar att besöka varandra. Om vi bara hittar någon i Sverige som vill ta på sig uppgiften att vara ansvarig. Kommer att bli grymt kul om det blir av!

I tisdags var det fest igen men den här gången på kampus och det serverades öl(!). Dem har tydligen såna fester då och då. Dom anordnar tillochmed gratis bussresor de långa 5-600 metrarna tillbaka till rummen! Vissa av turkarna är verkligen slöa, en del tar bilen 500m ned till gymmet…

Jag var lite hjälpreda åt en itaiensk kompis i rullstol. Och under kvällen så hände något mystiskt: Någon har köpt en öl åt honom och jag håller i burken medan han dricker. Då kommer en turkisk kille fram till mig och följande händer:

-U shouldn’dt give him beer! säger turken.
-Why? svarar jag
-Because he’ll get drunk.
-So?
-He shouldn’t get drunk.  säger han
-Have u even seen this guy before?
-Yeah loads of times!
-Ok, so you can tell when he’s getting drunk? säger jag
-No, svarar han efter en stunds betänketid.
-What if I tould you he’s drunk right now?
… han är tyst
-He’s just like you and me! He can drink whenever he wants, just like you. Säger jag. Killen funderar ett tag och blir halvt upplyst
-YEAH! Cheers man! säger han till mig?!
-No say cheers to him! Han säger skål till min kompis och går vidare med ett leende på läpparna.

Wow! Så… jag vet inte. Men det är iaf tur att folk funderar litegrann och kan ta åt sig. Förhoppningsvis ser han saker lite mer anorlunda nu. Men jag tror inte att den här synen på handikappade är ovanlig i Turkiet. När man går i Istanbul så är det sååå mycket folk men väldigt sällan handikappade människor. Inget är handikappanpassat heller. Undrar om folk håller sina familjemedlemmar som är handikappade hemma hela dagarna… Hoppas inte.

Apropå handikappsanpassning, var kan man köpa huvudvärkstabletter i det här landet? Jag hade och har fortfarande, kl 10 två dagar senare, ont i huvudet efter festen. Trots att jag inte drack så mycket… på riktigt.

Jag har stillat mitt baconbegär!!! Igår lagade jag, Simone, Ema, Jia Li och Magnus. Bacon som Magnus föräldrar hade tagit med sig hit. Mmmm bacon på toast och bacon med spaghetti och champinjonsås. Vi frossade 🙂

Vi har äntligen fått våra ”instruktioner” för klättring så att man får tillgång till klätterväggen på kampus. Det ända dåliga var instruktionerna. Dom visade mest bilder på utrustning och gick inte igenom vad man bör tänka på eller göra för knutar för att allt ska vara så säkert som möjligt… Jag tror att dem tänkt att folk ska lära sig på plats. Men vi har nu tillgång så folk kan försöka på egen hand utan att det är fel… Säkerheten först, eller?

Idag är min lediga dag så jag ska plugga. Ska bli kul…. faktiskt! 🙂

Auf wiedersehen!